Nr 4/14 är ute nu!

Beställ här!

Nummer 4 2014

Det har gått 60 år sedan FiB:s Lyrikklubb tyckte sig se behovet av en tidskrift som helhjärtat ägnade sig åt lyrik. Det första numret­ var ett häfte på tjugo sidor. I samband med att nummer två kom ut skrev redaktionen att medlemsantalet redan passerat 10 000. ”Dagligen har under de senaste veckorna registrerats minst ett hundratal medlemmar. Vi kan därför utan att ta till i överkant räkna med att redan under det första året nå upp till minst 15 000 medlemmar i klubben.” Uppenbarligen fanns det en längtan efter en tidskrift som denna och en stor läsekrets som såg poesin som ett viktigt inslag i vardagen. Under åren som gått har 16 olika redaktörer suttit där vi nu sitter – med ansvaret för att ytterligare ett nummer av Lyrikvännen ska ställas samman, gå till tryck, nå ut till prenumeranterna. Och med förmånen att fortsätta samtalet om och presentationen av nyskriven och ny­översatt poesi. En tidskrift som utgår ifrån lyriken, den poetiska tanken, det i stunden eller med möda nedtecknade, utgår också ifrån den samtid som den verkar i. Sedan det första numret utkom 1954 har det svenska samhället och världen förändrats på ett sätt som kan vara svårt att överblicka. Hur hade poesin sett ut utan Berlinmuren, p-pillret, Beatles, den första bemannade månlandningen, Sovjetunionens sammanbrott, persondatorn, AIDS, internet, de krig som utkämpats, finanskriserna, miljökatastroferna? Världen förändras och speglas sedan i det skrivna. I detta jubileumsnummer stannar vi upp, kanske tydligare och mer medvetet än vanligt, och ser oss omkring där vi står. I vår ambition att bidra med analyser av den svenska samtidspoesins position och vara en visningsplats för det som pågår, har vi bett ett antal personer från olika håll att säga något om det samtida. Och ett står klart: Den samtida dikten är politisk. Världen brusar. Det finns så mycket som kräver en förändring, så mycket som kräver att någon uppmärksammar vad som pågår. Bruset från världen fyller diktsamlingarna som utkommit den senaste tiden. Elisabeth Friis diskuterar i sin text poeterna Ida Börjel, Athena Farrokhzad och UKON och nämner teman som psykisk ohälsa, våld mot barn, krig och rasism. På andra sidan sundet har Yahya Hassans diktdebut fått större uppmärksamhet än någon annan litterär händelse under 2013. Naturen är ett centralt tema och kan lyftas fram som en politisk plats i Jonas Grens debut Lantmäteriet, Eva-Stina Byggmästars senaste Barrskogarnas barn och den polsk-romska Papuszas dikter i urvalet Jag är där vinden är och andra sånger. Papusza skrev sina dikter på 1950-talet, men först nu har de kommit på svenska och kanske är det inte en tillfällighet. Evelina Stenbeck gör i sin text kopplingar till den politiska dikten under 1960- och -70-talet och nämner frågor som rättvis fördelning, farhågor inför en ökad individualism och demokratins sönderfall som återaktualiserar plakatpoesins politiska potential. Kanske vet vi i någon mån var vi står idag, hur det poetiska klimatet ser ut. Under hela jubileumsåret har vi bett debutanter skriva under ”En poet, en dikt”, om vad som inspirerat eller inspirerar dem. Trots att förlagsvärlden skakas om av de förändrade villkoren, där marknaden tycks överordnad kvalitet, mångfald och relevans, kommer det ständigt nya diktsamlingar. Och kanske får vi rikta blicken mot nya platser för att se hur poesin utvecklas. Vi ser fram emot att fortsätta följa och vara ett forum för debatter, analyser och det både nyskrivna och nyöversatta, som utgör den svenska samtidspoesin. I detta nummer – som blir tidskriftens 359:e – bjuder vi på dikter av Gabriela Melinescu, Naeimeh Doustdar, Lennart Sjögren, Athena Farrokhzad, Friederike Mayröcker, Anne Sexton, Pier Paolo Pasolini, Margaret Atwood, Eske K Mathiesen, Ingeborg Bachmann, Derek Walcott och Carl Magnus von Seth. Det har gått 60 år sedan 1954 och i vår referenshylla finns ett exemplar av varje nummer av Lyrikvännen som utkommit. Vi har inte längre 10 000 prenumeranter men väl en trogen skara poesiläsare som liksom vi ser värdet i en tidskrift helt ägnad poesin. Några av er har varit med sedan det första numret – tanken svindlar! – och andra har nyligen hittat fram till oss. Vi konstaterar med glädje att mottot kvarstår: Du behöver poesin – poesin behöver dig!

God läsning! Clara Möller & Klara Rasmussen

Ps. Apropå svängningar i tiden och vad som syns och tar plats i våra bokhyllor, på kultursidor och i vårt historiska medvetande så får alla prenumeranter med detta nummer en passande jubileumspresent: Under tidens yta, en annorlunda svensk poesihistoria sammanställd av Jonas Ellerström. Ett försök att visa på det som inte frontades, lyftes fram eller fördes in i vår odefinierade, men ändå tydligt avgränsade kanon.