I detta nummer av Lyrikvännen hittar du texter som på olika sätt formulerar sig om poesins politiska potential.

Ylva Emel Karlsson har översatt den amerikanska poeten June Jordan (1936–2002). Den politiska dimensionen hos Jordan återfinns i hur hennes skrivande blir till ett motgift mot offentlighetens glömska av förtryckta människors lidande. En annan amerikansk poet som presenteras i numret, i Anna Hörnells översättning, är Erica Hunt. Hunts poetiska metod, att avlyssna språket i jakt på dess inneboende våld, skiljer sig delvis från Jordans men har det gemensamt att poesin hos de båda blir till en motståndshandling. Poeten Niko Erfani medverkar med en dikt som går i dialog med June Jordans poesi och skriver in den i vår samtid.

Den kroatiska poeten Marko Pogačar presenteras här i Lejla Catos översättning. Pogačars dikt är stundtals absurdistisk i sitt framskrivande av det politiska i vardagen. Beata Berggren har till numret skrivit två dikter som tillsammans utforskar poesins sociala former. Niclas Nilsson har översatt den engelska poeten Keston Sutherland. Dikterna är hämtade ur Sutherlands bok Meditations som är ett sorgearbete efter en närståendes självmord. Kim West har översatt Sutherlands essä ”Revolutionen och verkligen leva”. Essän är ett försvar för en politisk poesi som ger uttryck för det mänskliga i ett liv som kringgärdas av den globala kapitalismens omänsklighet.

En annan författare som skrivit om villkoren för mänskligt liv under senkapitalismen är Asta Olivia Nordenhof. Om frågorna och svaren som präglar Nordenhofs författarskap, skriver Leila Innan Sultan om i sin essä i numret.

Bråkade med den politiska poesin möjligheter gjorde också den för tio år sedan hädangångne poeten Göran Palm. I sin essä i numret erbjuder Göran Sommardal en läsning av Palms poetiska (livs)gärning. Vi återpublicerar också ett utdrag ur Palms epos Sverige, en vintersaga.

Vi önskar god läsning!