I årets tredje nummer av Lyrikvännen blickar vi utåt mot våra grannar i öst och väst. Den finska litteraturkritikern Vesa Rantama beskriver samtida poetiska tendenser i Finland i en essä som åtföljs av översättningar av två finska poeter, Erkka Filander och Sanna Karlström. Den finska poesin tycks präglas av upplösning av såväl epok som genregränser. Både Rantamas essä och dikterna har översatts av Peter Mickwitz. Från finlandssvenskt håll skriver Sofia Elie om en bortglömd diktsamling av Märta Tikkanen.

Den norska kritikern Carina Elisabeth Beddari medverkar med en essä om den norska samtidspoesin som återknyter till de senaste årens poesidebatter. Hur vill vi egentligen ha vår poesi? Berättande eller sparsmakad? Och vad har de norska kritikerna rätt i, och var ger de efter för generaliseringens lockande godtycke? Den norska poesin företräds i numret av Jørn H. Sværen som medverkar med en enrading.

Från Island får vi läsa poeten Ásdís Óladóttir, som introduceras av sin översättare John Swedenmark. Hon är generationskamrat med den koreanska poeten Choi Seung-ja som till numret för första gången översatts till svenska direkt från koreanska. Också hon introduceras av sina översättare Jeuno JE Kim och Johanna Gustavsson.

Vad gäller den svenska samtida poesin så representeras den i numret av Lars Gustaf Andersson och Viktor Johansson som medverkar med nyskrivna dikter. Som vanligt recenseras också fem nyutkomna diktsamlingar. God läsning!