Varför kan jag ingenting om fåglar? Det undrar diktjaget i Agnes Gerners bidrag i årets första nummer. Kan djuret svara? Hur ser dess relation till språket i allmänhet och till dikten i synnerhet ut?

I årets första nummer är djuren centrala i många av diktbidragen. Samlade här är himlens fåglar och gyttjans svin. Frej Haar utreder vad fågelskådning och dikt har gemensamt i en essä, och fåglarna syns också i både Erik Vernerssons, Agnes Gerners och Martin Berggrens diktbidrag.

I ”Vårt behov av röst” krokar Erik Lindman Mata i det förra numrets antifascistiska inriktning, när han gör nedslag i svensk samtida politisk dikt. Han återvänder också till både Jan Myrdal och Stig Dagerman, och resonerar kring skillnaden mellan politisk verkan och politiskt innehåll.

Alva Hedlund skriver om Jörgen Linds diktsamling Reservatet i en essä som frågar sig vad som är andras och vad som är det egna. Hedlund resonerar också kring diktens tid – en tematik som syns även i Bella Batistinis diktbidrag ”Dela timmarna”.

Nu inleds ett nytt Lyrikvännen-år och vi ser fram emot att dela det arbete som pågår på redaktionen med er läsare. I år kan vi utlova utblick mot våra grannländer i väst och öst, en mängd nyskriven dikt av spännande poeter – översättningar såväl som svenskspråkiga – och som vanligt initierad essäistik och kritik.

God läsning!